Att vara politiker är inte lätt, eller jo det är det egentligen, men de själva vill helst inte att det skall framkomma allt för tydligt för oss vanliga medborgare. Det stora flertalet av våra politiker i Svea rike är skolade till att bli just politiker sedan barnsben, eller i varje fall sedan den tiden då fjunen började växa på deras vassa hakor och de började fundera på annat serietidningar. 

Det är ett eget släkte med ett eget DNA som är så vitt skilt ifrån de vanligamedborgarna att inte ens den mest korrumperade forskare skulle våga påstå något annat. De är knappt levande varelser, det ser bara ut så. Jag har till och med fått höra från en biokemist att det inte är helt utan osannolikhet som så att politiker är mer besläktade med vandrande pinnar än oss andra.

Ändå låter vi dem styra oss år in och år ut. Det enda vi gör är att vi gnäller högt och skriver texter som denna som ändå ingen bryr sig om. Patetiska, det är vad vi medborgare är! Men än mer guldglänsande patetiska är alla de journalister som framför deras budskap. Journalister är femtekolonnare som just nu sitter och ser sitt informationsmonopol glida dem ur händerna. Vissa journalister är naturligtvis medlemmar i de godas gäng, men det stora flertalet är onda ända in i den sjukligt missfärgade benmärgen.

En politiker är således per natura inte riktigt lik oss andra innanför pannbenet. En politiker har ljusgrön hjärnsubstans som förtäljer dem att saker som världsfrånvändelse, medborgarförakt, småfusk, storfusk och traktamentefusk är helt i sin ordning. Alla ord som går att koppla ihop med fusk är okej skulle man kunna säga.

För jordbruksministern är det helt naturligt att fuskpastej är bättre än leverpastej. För justitieministern är fusklag bättre än grundlag. För statsministern är löftesfusk den naturliga utvecklingen av valfläsket strax efter bäst före datumet innan jorbruksministern kommer gåendes med justitieministern och säger till statsministern att det inte går för sig att löftesfuska utan att ta med sig ekonomisnubben till torpet där man totalt omåttligt skola inmundiga politikerblad hela helgen.

Det här kan låta lite snurrigt men det är just detta som är ett av de drivande hjulen i politikernas ständiga strävan efter att hålla rökridån lagom tjock runt oss medborgare. Vi skall se, men inte mer än vad politikerna vill. Politikerna är således en reell maktfaktor, men bara så länge vi medborgare vill det. Ni kommer väl ihåg kyrkan, staten och kapitalet. Eftersom feodalsamhället är avskaffat tillhör vi medborgare numera kapitalet och har den totala kontrollen eftersom kyrkan är väck och politikerna bara är vandrande pinnar som lever så länge vi ger dem små blad att tugga på, så kallade polikerblad.

Naturligtvis känner politikerna till att de inte längre har den fina kontroll de hade under efterkrigsåren och har därför också vidtagit vad de själva kallar för extraordinära förhållningsregler. Vad de handlar om är att politikens krigslagar gäller. Den som inte är trogen stammens DNA-snurra slängs obönhörligen i diket. Pratar man om att SJ inte har fått några pengar på 25 år så åker man ner i diket direkt vilket Uffe (inte han i Livets ord för han tillhör kyrkan) fick erfara i veckan. Vid hans ålder bryts ofta höftkulor och lårbenen splittras som en slarvigt tillverkad kricketstolpe vilket också kommer göra hans sista dagar lite färre till antalet än vad som annars är vanligt i diket. För 25 år sedan blev jag ofta tagen för att vara Uffe vilket alltid irriterade mig så räkna inte med att jag skall plocka upp fanskapet ur diket och mata honom med små omsorgsfullt rengjorda politikerblad. Uffe är allt avsugen för sista gången och ni förstår säkert varför.

Mona, hon som fick statens kreditkort att gå i spinn med hjälp av man och massageolja, var dock hal som en massageoljeindränkt orm när hon hamnade i diket och gled vidare upp på andra sidan innan någon han se det. Däremot finns det mig veterligen inget dokumenterat fall där LO-stammen skulle låta detta ske två gånger på raken. Mona är också avsugen för sista gången och nu väntar hon bara på att höstens regn skall komma sipprandes ner i diket och göra pinan kort. Ge henne en näve blad så att hon överlever sommaren men strunta i myggmedlet.

Avsugna och avsugande politiker hamnar således förr eller senare i onåd. Det finns undantag, men de är så få att vi kan betrakta detta med avsugning som en politisk regel i den nya ordningen som gäller bland de olika stammarna som alla bär på politiker-DNA. Skulle du medborgare, mot bättre vetande, ställa upp som någon slags femtekolonnare för politikerna så tänk dig för både en och två gånger innan du suger av chefpolitikern. Detta fenomen är vanligast inom den kommunala sfären där dikeskörningar är lika vanligt som antalet klamydiasmittade regionspolitiker i Skara.

eder m·x| som alltid står till eder tjänst

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>